En Speaker och en Starter

Bekanta dig med två ev eldsjälarna som i 35 år fått igång flodvågor av löpare att uppleva Midnattsloppet. De berättar om när allt började, när en korvgubbe snodde elen till följd av ett mörklagt startområde och regn som sabbade nummerlapparna.

Midnattsloppet 35 år – intervju 1

Möt två av eldsjälarna bakom Midnattsloppet

En Speaker och en Starter. En Entusiast och en Ordningsman. Willy Berggren och Ingvar Åström har funnits med sedan starten av Midnattsloppet 1982.

– Ibland när vi ser ut över havet av startande idag, så kan vi knuffa på varandra och konstatera: Det var vi som startade det här.

Kaos bakom kulisserna blev en medial jättesuccé

Från 2 852 startande löpare debutåret 1982 till 42 000 anmälda löpare år 2014 är den smått osannolika utvecklingen av loppet på Södermalms gator i Hammarby IF:s regi. Ett 35-årigt evenemang som har en historia fylld av historier. Willy och Ingvar är två som kan berätta dem. Willy som i alla år haft speakerollen och Ingvar som år efter år lyft startpistolen och skjutit iväg flodvåg efter flodvåg av löpare i Södernatten. En historia som hade kunna ta ett abrupt slut redan den första augustikvällen 1982.

– Vi hade inte hunnit tänka så mycket på detaljer som att vi behövde el till högtalaranläggningen. Men så såg en av oss en man som kom släpande på två resväskor: Bor du här? frågade vi. Det gjorde han så vi fick ström via hans lägenhet. Efter bara några minuter slocknade det igen. Det visade sig att det var en korvgubbe som helt enkel hade snott elen. Men det löste sig igen.

Premiärrundan hade också regn på schemat. Det ställde till det eftersom nummerlapparna hade en remsa som skulle tas av och sättas på en spikbräda vid målgång.

– Men det regnade och de där remsorna funkade ju inte alls. Det blev stora köer efter målgången och det är ju inte så lyckat, konstaterar Willy.

Det var med andra ord mer eller mindre kaos bakom kulisserna men trots allt fungerade det och dagen efter kom en riktig glädjechock.

– Media, med DN i spetsen, beskrev det hela som en jättesuccé och en rolig och ny händelse i Stockholm. Det kändes fantastiskt.

Ett lopp med lika många historier som eldsjälar

Ett par år anordnades karnevalståg före loppet. En stor läktare byggdes upp på Hornsgatan. Ett ekipage i tåget ett år var en gigantisk ballong föreställande Globen som under två timmar blåstes upp med hjälp av specialdammsugare på Kanalplan. 40 000 kostade kalaset och sex hockeyspelare hade engagerats för att bära den.

– Den tid de skulle komma förbi oss och förvarnade vi i högtalarna: ”Nu kommer snart Stockholms stolthet, den fantastiska Globen..”

När de svängde in på Hornsgatan så var det något annat som dök upp: En Pizza. En ganska bubblig och svajig sådan eftersom bara lite luft här och där fanns kvar.Det visade sig att de hockeykillarna inte riktigt orkat med det hela och ballongen hade bland annat fastnat på staketet runt Kanalplan och redan där började luften pysa ur.

De första tio åren gick allt runt med ideella krafter. Och det gällde också uppstädningen. Willy minns ett år efter det att ”efterfesten” varit på Zinkensdamm. Gräsytan var helt täckt med fimpar, jag tror att jag plockade 5000 fimpar den dagen.

Att ordna ett stort engagemang har också krävt samarbete med polisen.

– Minns en kvinna som ringde mig hon ville att vi absolut måste stoppa loppet för att hon inte skulle bli störd. Jag påpekade ju förstås att det inte gick eftersom det var en så stor apparat. Då hotade hon att gå till polisen med saken. Ja, det kan du nog göra, men de är nog upptagna för hela polisledningen ska springa loppet.

Deltagartröjan och löpareden

Musikupplevelser har varit ett inslag i Midnattsloppet ändå från första början. Många kända artister, mycket samba, och en rad gospelsångare och andra som följt löparna genom åren. Midnattsloppets arrangörer har aldrig varit rädda för förändringar och nya saker.

– Vi har varit först i många sammanhang och det är vi stolta över, säger Ingvar Åström.

Ett år hade man löparnas förnamn på nummerlapparna, en succé bland löpare och publik, något år år senare inleddes dess motsats, alla fick samma färg på funktionströjorna. Det blev ett första år med ett gult anonymt hav av människor. Ändå succé igen bland löparna och publik. Och de gemensamma tröjorna har hållit i sig, bara färgerna växlar.

– Löpareden är en annan sak. Att alla stannar upp, höjer sina nävar och svär eden. Och löparnas allsång till ”Just idag är jag stark” strax innan start hör inte direkt till vanligheterna heller, säger Ingvar Åström.

De är fyllda av historier, men för de två handlar det inte bara om nostalgi. Midnattsloppet är ett i högsta grad ett levande väsen och de är fullt aktiva ännu i loppets utveckling.

De talar om Midnattsloppet 2.0, en utveckling som inleddes i mitten av 2000-talet som också ledde fram till att Midnattsloppet blev ett eget bolag 2010.

– Sedan dess har fokus helt legat på löparnas upplevelser, inte i första hand på publikens. Det har varit en sund utveckling och publiken har inte minskat för det, konstaterar Willy Berggren och Ingvar Åström.